Bilden visar arbetsutskottet i regionala vårdkompetensrådet Mellansverige: Maria Åkesson, Jesper Karlsson, Ingela Wiklund, Anna Letterståhl, Caroline Engberg och Ulrika Boström-Gatti. Längst till höger är samordnare/processledare Eva-Lena Aspetorp.
När Nationella vårdkompetensrådet inrättades 2020 beslutades det samtidigt att det ska finnas sex regionala vårdkompetensråd i landet. Syftet med dessa var att det även på regional nivå skulle finnas en gemensam arena där regioner, kommuner och lärosäten kan samverka kring hälso- och sjukvårdens och kompetensförsörjning.
Tanken var att de regionala råden skulle arbeta med områden som exempelvis att analysera regionala behov av vårdkompetens, samordna utbildningsfrågor och verksamhetsförlagd utbildning (VFU) samt bidra till en ömsesidig dialog mellan nationell och regional nivå genom att både ta emot och föra vidare perspektiv.
Samverkansarbete som kommit på plats
Regionala vårdkompetensrådet Mellansverige är ett av de sex råden som etablerades och rådet representerar för närvarande sju regioner, 79 kommuner och sex lärosäten. Rådets arbetssätt är något som har vuxit fram med åren.
– Inledningsvis var det inte tydligt för oss hur vi skulle lägga upp arbetet. Det var en ny struktur som behövde hitta sina former, säger Maria Åkesson, ordförande i RVKR Mellansverige. Med tiden har dock både uppdraget, formerna för arbetet och vilka frågor som ska prioriteras blivit allt tydligare.
I regionala vårdkompetensrådet Mellansverige har man valt att inrätta ett arbetsutskott som består av sex ledamöter – två från regionerna, två från kommunerna och två från lärosätena. Arbetsutskottet träffas varje månad och bereder frågor.
Utöver det skapar rådet olika arbetsgrupper för olika områden vid behov. För närvarande finns en grupp för AT/BT-frågor samt en arbetsgrupp om specialistsjuksköterskeutbildningar. Den senare har under hösten bland annat tagit fram förslag på hur lärosäten kan samverka, genom exempelvis gemensam planering av platser för verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och delat ansvar för kurser.
Rådets styrkor
Maria Åkesson konstaterar att stabiliteten i det regionala vårdkompetensrådet är något som varit en framgångsfaktor.
– Vi har varit i stort sett samma gäng sedan start, och det tror jag har varit vår styrka. I en så här stor och ny samverkansform krävs det att man håller i och håller ut, säger hon.
– Det är heller inte vem som helst som sitter i rådet. Ledamöterna har stor kunskap om vilka möjligheter verksamheterna har både på kommunsidan, regionsidan och på lärosätena. Vi är personer som har mandat att lyfta de här frågorna till våra respektive hemmamiljöer - där det kan ske en förändring. Jag tror att det är viktigt, för annars finns risken att problem bara identifieras utan att något faktiskt händer, säger Maria Åkesson.
Ett av rådets arbetsformer är så kallade huvudmannagrupper, där representanter träffas inom sin sektor för att förankra och driva frågor vidare.
Fortsätter att utvecklas
Trots att det nu finns en etablerad arbetsstruktur ser regionala vårdkompetensrådet Mellansverige ett behov av att vidareutveckla sitt arbete.
– Vi skulle exempelvis behöva fortsätta bygga former som gör att kommunernas behov syns och blir en naturlig del av planeringen, menar Maria Åkesson. Rådet anser också att det är viktigt att inkludera även andra yrkesgrupper, såsom undersköterskor, i sitt kompetensförsörjningsarbete. En annan utvecklingsdel är att etablera länsregionala råd, det vill säga råd som verkar och kan ha stor påverkan på en lokal nivå.