Socialstyrelsen har i uppdrag att, tillsammans med Nationella vårdkompetensrådet och i dialog med övriga berörda aktörer, ta fram förslag på riktade nationella insatser i syfte att stärka medarbetarna och säkra den framtida kompetensförsörjningen av t.ex. specialistsjuksköterskor inkl. distriktsköterskor, specialistläkare i allmänmedicin, dietister, psykologer och fysioterapeuter i primärvården. Uppdraget redovisas dels i delredovisningen som ska lämnas senast den 1 maj 2022, dels i slutredovisningen den 30 november 2022. I delredovisningen redovisas ett brett kunskapsunderlag av villkor och förutsättningar för kompetensförsörjningen i primärvården som också kan användas som en grund för god planering. I slutredovisningen redovisas förslag på riktade nationella och regionala insatser som regioner och andra aktörer kan vidta. Alla delar i delredovisningen kommer dock inte att resultera i förslag på grund av att kunskapsunderlaget även syftar till att utgöra ett stöd för en god planering av vårdens kompetensförsörjning.
Regeringens pågående primärvårdsreform syftar till att patienten får en god, nära och samordnad vård som stärker hälsan. En god kompetensförsörjning är central för att primärvården ska kunna vara navet i hälso- och sjukvården. Data visar att tillgången på sjuksköterskor, psykologer, fysioterapeuter och dietister i primärvården har ökat över tid, medan tillgången på distriktsköterskor däremot har minskat. Samtidigt rapporterar 19 av 21 regioner att tillgången på specialistläkare i allmänmedicin, sjuksköterskor, distriktssköterskor, psykologer, fysioterapeuter, dietister och arbetsterapeuter inom primärvården inte når upp till behovet.
Av den kartläggning som genomförts inom uppdraget framgår även att det finns stora variationer i fråga om primärvårdens organisering, inte minst i fråga om hur personalens kompetens används. Därtill kompliceras bilden ytterligare genom många olika utförare i primärvården samt en låg kontinuitet för patienterna, där en liten andel av befolkningen har tillgång till en fast läkare.
Bristen på specialistutbildad personal är fortsatt stor i primärvården trots de senaste årens satsningar på t.ex. betald specialistsjuksköterskeutbildning. Att primärvården har bristande arbetsmiljö och att platser för verksamhetsförlagd utbildning (VFU-platser) inte kan erbjudas, kan i längden leda till att universitet och högskolor måste begränsa platserna på hälso- och sjukvårdsutbildningar. Eftersom en allt större del av vården bedrivs inom primärvården och en stor del av folksjukdomarna behandlas där behöver studenterna ha verksamhetsförlagd utbildning i primärvården. I dialogsamtal inom uppdraget, lyfts även vikten av långsiktiga förutsättningar för forskning i primärvården, så som medel och tid.
Kartläggningen om arbetsmiljön i primärvården visar att det råder en uppfattning inom professionerna om att det saknas “luft i systemet” inom primärvårdens verksamheter. Såväl professionsföreträdare som intervjuade verksamhetschefer i primärvården lyfter en god arbetsmiljö som den enskilt viktigaste insatsen för en fungerande kompetensförsörjning.
Behovet av olika typer av insatser för en hållbar kompetensförsörjning blir särskilt tydligt i områden som har större utmaningar med att attrahera och behålla personal, så som i glesbefolkad landsbygd. I dialogmötena lyfts även behov av lokalt anpassade stödstrukturer, exempelvis fast anställda tolkar i socioekonomiskt utsatta områden för att underlätta för personalen.
Enligt uppdraget ska det bl.a. redovisas hur många specialistläkare det finns att tillgå i dagsläget och hur stor efterfrågan är. Ett räkneexempel med fiktiva listtak illustrerar tillgång och efterfrågan på specialistläkare i allmänmedicin i dagsläget. Vid en beräkning om 1 500 patienter per specialistläkare i allmänmedicin sysselsatta i primärvården saknas det nästan 2 500 allmänläkare i nuläget. Vid en jämförelse om 1000 patienter per allmänläkare uppgår bristen i primärvården till knappt 6 000 allmänläkare i nuläget. Räkneexemplet utgår enbart ifrån befolkningstal och beaktar inte faktorer såsom vårdtyngd, demografi eller geografiska aspekter. För mer lokalt anpassade listtak behöver även dessa faktorer tas med i beräkningen.