Förenade anställningar är en anställningsform där två arbetsgivare samverkar kring en medarbetare som utför sina arbetsuppgifter inom båda organisationerna. Den ena arbetsgivaren är alltid ett universitet eller högskola medan den andra kan vara exempelvis en region eller kommun. Det innebär till exempel att en person både kan vara universitetslärare eller forskare och samtidigt arbeta kliniskt inom hälso- och sjukvården.
— Förenade anställningar skapar en stark länk mellan forskning och kliniskt arbete. Det gör att kunskap och behandlingsmetoder snabbare kan komma till nytta för patienter, säger Björn Eriksson ordförande för Nationella vårdkompetensrådet. Samtidigt innebär det också att vi får lektorer med klinisk erfarenhet, vilket är centralt för att kunna erbjuda vårdutbildning och forskning med hög kvalitet.
Attraktiv karriärväg för medarbetaren
Förenade anställningar har tidigare främst använts för specialistutbildade läkare och tandläkare, men lagändringen 2025 gör att anställningsformen nu är möjlig för fler lärarkategorier och fler sektorer. Det är något som bidrar till en rörlighet, vilket i sin tur stärker forskningens och lärosätenas konkurrenskraft.
— Vi ser också att det här kan vara en del av en attraktiv karriärväg, som kan bidra till att man kan behålla personal. Medarbetare ges en möjlighet att stanna kvar i kliniskt arbete samtidigt som det är möjligt att göra en akademisk karriär, förklarar Björn Eriksson.
Nationella vårdkompetensrådet har nu tagit fram information om förenade anställningar, för att öka kännedomen om anställningsformen och dess fördelar samt tydliggöra vad en förenad anställning är. Rådet lyfter även fram att olika avtalsfrågor behöver lösas på mer central nivå, exempelvis av SKR och Arbetsgivarverket, eftersom detta kan främja ett ökat antal förenade anställningar.
— Med gemensamma ansträngningar kan förenade anställningar bli en långsiktigt hållbar modell som stärker både hälso- och sjukvårdens och lärosätens kompetens, kvalitet och attraktionskraft, säger Björn Eriksson.